En svacka...

Nu är jag i en sån period när allt bara går åt skogen. Eller inte åt skogen, men det går inte bra. Mycket i skolan, förkyld så att jag inte kan engagera mig i nollningen, Stoffer är av någon anledning på dåligt humör och jag har börjat om kampen mot vikten och min dåliga kondis. Allt på samma gång.
Positivt: Vi har börjat med Organkursen, och den är jätteintressant! (dock oerhört tung, men den är intressant!)
            Är på G med viktminskningen igen, nu har jag målvikten för ögonen! (65)
            Svansning imorgon! GUD VAD KUL!
            Nollorna är underbara!
            Mammi, Pappi och Liza kommer hit!

Kan detta väga upp mitt nedstämda humör? Nej. Inte det. Speciellt inte med det här om Christoffer. Kan inte ens skriva om det, vet inte hur jag ska förklara det. Tänker inte göra det heller, för det finns trots allt två sidor av varje konflikt, och jag vill inte få honom att framstå i dålig dager. Han har varit så underbar de tidigare 8 ½ åren, så varför ska jag baktala honom? Men det känns verkligen dåligt just nu. Första gången någonsin faktiskt, visst har vi bråkat tidigare, men det här är inte ens bråk. Det känns helt enkelt som att han inte vill vara med mig längre, och vill han inte det så vill han inte, men då får han väl ha modet att säga det?!
Förmodligen är det jag som förstorar upp det här, bara för att det råkar sammanfalla med min lilla svacka... Så ta för guds skull inte det här på för stort allvar! (särskilt inte du mamma, haha!) Bråkar gör vi alla, blir bara så less när allt stundtals tycks motarbeta mig...

Justja, gick upp en massa förra månaden igen. Go Tenta-P, Jul och min envetna förkylning! Inte för att jag egentligen borde skylla på någonting - det är mitt beteende som är felaktigt, inte tiderna. Bara för att jag tar varje tillfälle i akt att slacka i kostvanorna så är det inte tidens fel - bara mitt fel. Försöker analysera vad jag gör för fel, och det är helt enkelt det. Så jag har börjat en nystart nu iår, och det börjar faktiskt kännas rätt bra. Iofs har det bara pågått i cirkus en vecka, men det känns ändå bra! Däremot inte så kul att ställa sig på vågen när den visar alldeles för mycket... Men nu ska jag ta nya tag och köra igång! Till sommaren hoppas jag kunna ta på mig bikinin utan förbehåll och sola på stranden, simma och göra vad alla andra självförtroendeboostade tonåringar gör ;), trots att jag då inte är en självförtroendeboostad tonåring, utan en 20åring med rätt dåligt självförtroende, haha! Men till sommaren ska det bli ändring på det. Har kollat över alla mina vanor, inte bara det med snask osv, utan matvanor och sådant - så nu kanske det går bättre!

Som sagt har "Organens struktur och funktion" dragit igång, och det verkar väldigt intressant! Det är ju sådant jag vill pyssla med, ex ortopedi eller barn, och nu läser vi bland annat skelettdelar (antar att muskler kommer lite senare, men skelettet är ju helt fantastiskt det också!). Dessutom läser vi nervsystemet parallellt, så det är ganska tungt, men det är fortfarande väldigt intressant. Dock är det lite för mycket att göra med tanke på att tentan nyss var (EfterTenta-nostalgi = dååligt), nollningen är i full gång och jag är alldeles för trött för att engagera mig. Men vänta bara tills jag blir frisk och piggare, då ni! Min hjärna sväljer all kunskap utan att blinka (oerhört bra liknelse...?) under föreläsningarna, så det känns bra i varje fall!

Annars är jag mest less över min förkylning. Den har hållit i sig sedan i lördags, med en äcklig huvudvärk som kommer och går, en obehaglig hosta (obehagligare än vanligt), halsont och massa täppt i näsan. Hur tusan ska jag kunna träna om jag har ont i halsen?! Har oerhört mycket spring i benen, så så fort jag blir friskare ska jag fara iväg till gymmet! På fredag är det badminton med Soffipropp, och då ska jag tametusan vara frisk! Därför sitter jag just nu inomhus i min "varma" (hur är det med bostadens golv egentligen?!) lägenhet, medans nollorna och vissa modiga faddrar spelar snöfotboll och andra roligheter... Usch, det är inte roligt att vara sjuk.

Nåväl, mina trogna läsare, nu ska jag läsa lite skönlitteratur (med andra ord uppsöka damrummet och dra med mig min bok in dit), och sedan ska jag plugga järnet! Ska bli så skönt när böckerna kommer på fredag så att jag kan dra igång plugget "på riktigt"!!
Lev väl, mina trogna läsare, och ta mig inte på alltför stort allvar, I have my ups and downs, men jag landar alltid på fötterna! Är det någonting mitt liv lärt mig så är det det => I always bounce back! Mår dessutom mycket bättre nu när jag fått kräkas ur mig det här!
(för övrigt avskyr jag det med läkarlinjen, jag har blivit svengelsk!)

Nåväl, nu ska jag, återigen, gå iväg. CIAO!

Det är över!

Eller tja, förhoppningsvis och enligt min instinkt troligtvis. Nu är vi inte längre små T1or, utan blivit stora, dignifierade och respektkrävande T2or!! Eller? ;)... Haha, men vi slipper i varje fall den underbara Molecular Biology of the Cell! Och tentan kändes bra. Mer ska jag inte säga, för då blir det så pinsamt om det går snett! Men det kändes bra i varje fall. Fick bara 143 ATP för få på en fråga, men that's life! haha, förhoppningsvis får jag några sympatipoäng för bra förklaringar =).

Nåväl. Så var glädjen slut...? Vi har två dagars ledighet (eller tja, nu bara en kvar i varje fall) innan organkursen börjar. Från vad jag hört från äldrekursare ska det vara de tuffaste en, men jag tycker faktiskt att det blir roligare. En rolig kurs blir alltid lättare än en tråkig kurs, och jag tycker att cellen är tråkig, även om det inte var så illa som jag trodde det skulle vara... Jaja.

Just nu känner jag mig rätt tung och less, men sådana dagar ska man väl ha också? Det är efter-tenta-trötthet, och efter-tentap-äckelkänslan som infunnit sig ;)... Att inte träna på en hel vecka och samtidigt stanna inne typ hela tiden är inte det bästa för kroppen, så nästa vecka blir det att ta tag i det. Men efter-tenta tröttheten är ganska vidrig... Kattanten jag är så lycklig över att jag har mina älskade katter här ;)... Det kommer nog folk hit, eller tja, folk och folk, men Ken, så ska det vara minilan. Jag var ganska sugen på det tidigare idag, men nu är jag bara trött... Skulle vara skönt att sova snart. Iofs, jag går nog och lägger mig runt elva-tolv någonstans, men då är det med risk att bli utbuad ;)...

Nåväl, idag beställde jag kurslitteratur för 4033 kr. Sista kronorna från december som tar slut ;). Det är rätt nice att vi får 12000 nästa månad, så kan jag lägga undan en 5-6000 på kontot utan problem! =)

Usch. Nästa vecka blir det verkligen att ta tag i mitt liv. Känner mig väldigt äcklig just nu, inte bara fysiskt, utan socialt också. Bara för att jag suttit inne en vecka, utan socialt umgänge, vill jag allra helst sitta kvar inomhus och slippa umgås med folk. ILLA LINN, ILLA. Men jag ska faktiskt ta tag i det nästa vecka. Tänkte till och med fara och springa 2*45 imorgon, för att testa hur bra det går ;)... Hade ju tänkt döma nästa år! Jaja hojja... Nu ska jag sätta mig i soffan och läsa skönlitteratur, för att avvakta med den stora livsförändringen till imorgon ;)... Lite roligt att mitt liv innehållit så många "livsförändringar", men eftersom att mitt liv verkligen är en entropiberoende process så vill mitt liv vara lite kaosigt. Kaos kaos kaos kaos. Jaja.

Nu ska jag som sagt läsa lite ur The Forest House i väntan på att Christoffer och Ken kommer hit. Åååh vill gärna sova snart! Go'natt go'vänner!


HAHAHHAHA
:
Det är fotbollsmatch mellan två P16 lag.
En spelare (skriker): Men va fan domar'n ser du inte den? Den var ju solklar!
Domarn (skriker tillbaka): Jag har inte ögon i nacken! Jag är ingen… eh… fisk.
Jag kan sååå se det framför mig! Tänker komma med en vitsig comeback, men tja... pannkaka blire istället!

2010!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Flyttade från Luleå, började på Universitet, Simmade Crawl (;)), första fyllan, första loopen i berg&dalbanan, och massa mer säkert!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga...

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Moas storasyster blev =)

4. Dog någon som stod dig nära?
Farfar =( RIP

5. Vilka länder besökte du?
Uhm... Sverige... Sverige... Sverige?
Räknas Göteborg som annat land..?

6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Mer TID!

7. Vilket/vilka datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Intervjudagen, första skoldagen, en hel drös i somras (när vi var i sussis hus i måttsund ex...)

8. Vad är det bästa som hänt dig år 2009?
Jag kom in på min drömutbildning!

9. Största misstaget? 
Oj jagvetinte;S...

10. Största framgången? 
Min personliga utveckling och universitetsantagningen! =)

11. Bästa köpet?
Öööh... Jag har typ inte köpt någonting till mig själv iår??

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat? Tror jag?... Första hela utflyttade året.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Upprepning upprepning. Acceptance.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Inga öht?

15. Hur tillbringade du julen?
Som alltid -jullunch hos farmor, och julmiddag hos jörgen&monica...

16. Blev du kär i år?
Nej, all is as usual ;)...

17. Favoritprogram på tv?
Oj... Biggest Looser? Hell's kitchen? Simpsons? The F-word?

18. Bästa boken du läste i år?
Måste nog vara twilightserien! Möjligtvis att Drizzt är lite bättre!

19. Årets bästa film? 
AVATAR!

20. Vilka blir dina nyårslöften?
Gå ner i vikt. Ska nå min målvikt helst innan sommaren=)...
Klara alla tentor! :D
Inte vara så förbannad feg!


Vill, kan, ska!

Hur långt har inte "vill jag så kan jag och då ska jag" tagit mig? Shit, det var bara ett halvår sedan som jag var en liten intervjuad läkarprogrammetaspirant, som så gärna ville, men var så osäker på att hon kunde, komma in på läkarprogrammet. För precis ett halvår sedan hade jag haft min första, och skulle snart ha min andra intervju... Drar vi tillbaka tiden ännu en månad så hade jag aldrig trott (och skulle skrattat folk som trott det rätt upp i ansiktet) att jag skulle läsa på läkarprogrammet redan HT09. Jag hade trott kanske möjligtvis att det hade gått VT10, eller HT10, men aldrig redan iår...
Och sedan när jag kom in! När alla var sådana polytalanger? När jag själv bara kände mig blek och tråkig bredvid dom? Och deras intelligens?! Jag kände mig hur dum som helst, och undrade om jag ens skulle klara mig en månad. Nu, snart en termin senare sitter jag här och kan titta tillbaka på ungefär fyra månader där jag lärt mig hur mycket som helst - inte bara rent medicinskt eller "cellenmässigt", utan även om mig själv, socialt och en hel del om livet i övrigt. Egentligen önskar jag att jag skulle kunna ta mig tillbaka fem månader, och sparka mig själv i baken, få mig att ta tag i mig själv och inse att jag inte var dum i huvudet. Att det egentligen ska ta hela gymnasiet, med endast 4 betyg under MVG, och en termin på universitetet för att inse det? För nu, när jag väl kommit in i studietempot, och lärt mig hur jag ska studera till det här, då känner jag ju det - jag är inte dum i huvudet. Jag är till och med ganska intelligent!

Kanske det är ganska egotrippat att skriva att man själv är rätt intelligent, men det är en stor upptäckt för mig själv. Nog har jag vetat att jag inte är korkad, men intelligent? Jag har väl snarare trott att betygen kommit på grund av att jag läst mycket mer än alla andra - men även det har jag fått svart på vitt här... ALLA, och jag upprepar alla som tagit sig hit har studerat häcken av sig under gymnasiet. Alla har fått kämpa, alla har varit stressade över läxor och prov på gymnasiet! Ingen har fått någonting gratis, utan alla vi har kämpat oss till det här. Vi har en kille i klassen, som bott i Sverige i fyra år (eller var det just över det?). När han kom hit kunde han inte Svenska, och nu går han T1 på läkarprogrammet, och är en av de mest intelligenta studenterna jag känner till? Är inte det kämpaglöd?!
Så bara för att man kämpar sig till ett betyg, att man inte får det i handen bara - det betyder inte att man är dum. Det betyder att man vill någonting mer! Och bara för att man behöver kämpa mer än andra betyder inte heller det att man är dum. Vad är mer intelligent - att kämpa för någonting man verkligen vill, trots att man känner att man inte kommer att klara det, eller att ha all intelligens i världen, och bara kasta bort den?

Här skulle jag verkligen vilja att min kära lillasyster skulle ta sig en funderare - för du är så himla smart gumman! Du vill bara inte inse det... Och jag vet att om du vill det, så kommer du att kunna bli psykolog, du skulle kunna bli vad du vill, för du är så intelligent! Du har din kämpaglöd, och det kan ingen ta ifrån dig. Du kan göra allt du vill, så länge du bara biter ihop och gör det! Jag vet det! Så som du kämpat med basketen, så kan du kämpa i skolan också, för du är ju så smart! Jag är så himla stolt över dig... <3...
Och min andra, minilillasyster, som har varit borträknad så många gånger... Socialt, träningsmässigt och skolmässigt - du ska bara veta hur stolt jag är över dig! Att fortsätta kämpa ändå, det är någonting som är guld värt. Du vill bli veterinär, och djupt inne i hjärtat vet jag att du kommer att bli det. Precis som dina två storasystrar har du styrkan att stå upp för vad du vill, och jag hoppas att ingen tar det ifrån dig! Du är underbar precis som du är, och det kan ingen ändra på!! <3
Gällande mina föräldrar vet jag inte ens vart jag ska börja... Sitter nu här i min lägenhet nere i Umeå och tänker på allt ni gett oss barn, på allt ni lyckats med här i livet och blir tårögd. Ni har gett oss den bästa uppväxt man kan få - och se bara vad ni lyckats med =). Tre barn, som alla har kämpaglöden att göra vad de vill med sina liv - no matter vad de andra människorna säger. Man brukar säga att en människas största bedrift är att uppfostra sina barn till någorlunda människor, och jag vill säga att ni har lyckats! <3<3 Sedan ska man inte tala om era egna liv. Usch vad stolt jag är över er... En busunge som blev en duktig "ingetgör", hemmasnickare, älsklingspappa och en superkarl... En busflicka som blev chef, älsklingsmammi och superkvinna... Och båda två som stöttar sina barn till hundra procent... Det finns inte bättre människor! 

Mina känslor till min familj bara amplifieras hela tiden... Det är helt sinnessjukt, speciellt när jag knappt träffar er längre... Men när jag tänker på er, och på allt familjen gått igenom, varit med om, och på hur mycket vi lyckats med, då kan jag inte låta bli att bli gråtmild. Vet kanske innerst inne att det är fel att skriva om sådant här i en blogg, och om någon vill så kan jag ta bort det, men inte förr. Jag tänker låta det här stå kvar - så får ni skratta om ni vill. Men så här är det. Så här enkelt och komplicerat är det. Sådan här människa är jag, en människa som är oerhört stolt över sin familj, och älskar den oerhört mycket. <3<3

När vi pratar stolthet vill jag speciellt nämna två vänner här. Alla ni andra vänner är också helt underbara, men det här är två människor som borde ha hjältestämpel, för all skit som hänt och för att de fortfarande är helt underbara människor. Fan, Ichigo, första gången jag träffade dig var du utmobbad och utfryst. Du hade din egen stil och din egna personlighet, och fick skit för det. Senare har du fått skit kastad på dig av andra anledningar (förmodligen anledningar som inte ska stå officiellt i en blogg), men du har alltid stått rakryggad, stått för den du är, och för det är jag så jääävla stolt över dig! Du predikar om hur viktigt det är att vara sig själv, och jag tror att du är den som bäst kan förstå det värdet. Gumman, du ska bara veta hur stolt jag är... Den andra personen är Alina. Gud, where to begin liksom? Du är bara tjugo år gammal, och så mycket jävulskap som hänt... Att du fortfarande är den underbara personen jag känner och älskar är helt otroligt! Den personen som älskar romantik, har sin egna stil, är principfast och ärlig i alla väder. Din glädje må ha tagit ett par riktigt hårda smällar, men du har ändå glimten i ögat, och jag hoppas vid gud att du aldrig tappar den! <3

Haha oj... Var inte meningen att bli så sentimental i det här inlägget. Kanske jag inte borde publicera det här (även om det inte är alla som läser det här), men jag gör det tamigfan ändå! Folk förtjänar att få höra hela sanningen, även om jag inte är en sådan person som kan säga det här rakt ut till folk... Men jag älskar er! Allihopa.



- Och nu! Nu ska jag plugga lite genetik, följt av extracellulärmatrix. WOHOOO!

- Och om någon tar illa upp för någonting jag skrivit, säg till, för då deletar jag hela inlägget ;)...

To choose between two good things.

Fast jag har väl inget val, eller hur? Hur underbart det än är att vara i Luleå, få träffa den underbaraste familjen i världshistorien, och mina underbara Lulevänner, så kan jag inte välja att flytta tillbaka dit. Då skulle jag sabba den här chansen jag fått - att bli det jag verkligen vill bli. Missförstå mig rätt - det är inte så att jag inte trivs i Umeå, att jag inte tycker om människorna här eller att någonting egentligen är fel. Så är det inte. Det är bara det att så fort jag åker hem till Luleå upptäcker jag alla de saker jag lämnat bakom mig, och främst bland de står ju såklart familjen och vännerna. Det är ju himla tur att det bara är tre veckor kvar tills jul"lov", då jag ska hem igen. Annars vetefan hur det här hade gått.

Tja, annars då, undrar säkert mina två trogna läsare Hanna och Mamma ;)). Annars rullar det på. Idag är en riktig PISSdag, då det regnar, har haft en tidig föreläsning, måste handla, gymma och plugga innan jag äntligen får lägga mig och sova. Jag har sovit mer än jag gjort i helgen, men är ändå trött. Det man inte får glömma sådana här dagar är att det bara kan bli bättre! Idag kanske det regnar, men imorgon snöar det kanske? Förhoppningsvis! Och har jag pluggat bort det mesta idag, och gymmat idag kanske jag kan ta en lugn kväll imorgon? Om jag handlat behöver jag inte göra det på säkert 1-2 veckor igen (förutom den småhandeln man alltid måste göra lite då och då), om vi ens behöver det? Snart är det jul, får träffa familjen och vännerna igen. Och vet ni, om en och en halv månad har jag gjort bort Tentan Med Stort T, Cellententan. Den tråkigaste tentan vi någonsin kommer att ha. Det kan alltså bara bli bättre!
(Visst är det tur att jag är en sådan optimist? ;))

Katterna lever lite rövare för ögonblicket, finns ingen kattmat hemma. Så går det när jag lämnar huset i 2 dygn... eftersom att det regnar hemskt mycket får de lite korv till lunch, så kan vi handla kattmat på Willys. Jag absolut AVSKYR regn, så jag tänker inte bege mig ut i det mer än jag måste.

Nåja. Nu ska jag göra bort plugget, så att jag hinner handla så jag hinner gymma så jag hinner plugga lite ikväll. WOHO optimism. Tooodles


Som en fortsättning på Twilightanalysen!

Detta citat är klippt rakt av från en blogg jag läser lite då och då. Och  jag måste säga att det är nästan exakt som jag själv tycker. Till och med välformulerat! Dock anser inte jag att böckerna är VÄLSKRIVNA (för sjutton, det är nästan "de gådde åt hööger" stil över hela boken... Men annars håller jag fullständigt med nedanstående författare!

"Slutligen några ord om Twilight-fenomenet i allmänhet: Jag vill inte direkt påstå att jag begriper hysterin kring alltsammans, men det retar mig att så många klassificerar alla som gillar Twilight som fjortisar och idioter. Det tycks inte finnas något mellanting. Antingen är man en skrikande fjortis som applåderar när man ser filmen på bio, eller så sitter man i ett hörn och hatar allt för att serien är patetisk.

Jag vet att vampyrerna i Twilight inte alls är lika "hardcore" som vampyrer i allmänhet är, men jag tycker också att det är kul med nyskapande, och det måste man ju säga att Twilight-serien är. Alla vampyrer kan ju inte ligga i kistor hela dagarna. Vissa måste få glittra i solsken. Böckerna är dessutom väldigt välskrivna, i jämförelse med det skräp som vanligtvis kallas ungdomslitteratur. Dessutom (för att överanvända det ordet) så tycker jag att det är bra att det faktiskt har dykt upp någonting som får ungdomar att läsa.

Jag tänker ställa mig mitt emellan dessa två tillgängliga fält av Twilight-åsikter. Jag tycker om böckerna, men jag har ingen lust att tatuera Edwards namn på min skinka. Så det så."

Godnatt.

Hur blev jag så här trött egentligen? Har sovit relativt bra och länge, har överlevt en dugga, och ska snart hem. Antar att det har med duggan att göra - att plugga ca 12 timmar i sträck tre dagar i rad går liksom inte för sig! Då säger kroppen emot och strejkar. För strejk är det! Igår rörde jag inte vid böckerna, hade i och för sig planerat att göra det, men då jag somnade grymt tidigt på kvällen, och dessutom tog en powernap på eftermiddagen så blev det inte av. Min första powernap någonsin, och det var så skönt att det kanske blir av idag också... Vi får se, det eller UB i varje fall. För det är på UB alla cooola studenter hänger... Fast jag förstår allt vi gått igenom den här veckan, så blir väl bara att nöta in det? Jo, så gör vi...

För alla er som läser den här bloggen och inte har någon koll (;)) på mig, så klarade jag förmodligen duggan i måndags. Med tanke på att det är vi studenter som rättat så kan det hända att de tar bort alla mina poäng, men jag sitter ganska säkert på den punkten ;)... Rättade rättvist, och efter facit, så det borde stämma! Nåväl. Efter den infernaliska duggan var jag och Christoffer på New Moon. Jag hade förväntat mig att den var dålig, och hade dessutom förväntat mig att fjortisarna skulle förstöra hela filmen (med skrik när missfostret Edward dök upp och när Jacob tog av sig tröjan). Men förvånansvärt nog var filmen helt okej, mycket sämre än boken förstås, men helt okej! Jag skulle kunna se den igen, kanske inte på bio, men på DVD, varför inte? De hade adderat lite kryddning till hela Jacob-Bellaförhållandet, det blev nästan i överkant, men samtidigt mycket bättre än boken! ;)... Nackdelen är att Bella praktiskt taget sade rent ut att hon var förälskad i Jacob, vilket hon inte upptäcker förren i Eclipse... Haha, men nu går jag in på detaljer ;P... Sedan AVSKYDDE jag att de hade utvecklat Volturi-scenen så mycket. Jag var så nöjd att boken gick in och ut därifrån utan våld (Förutom från Jane, men det räknas inte), men filmen var tvungne att sabba det :P Jaja, hundra gånger bättre än det första missfostret, men sämre än boken.
(Och förresten - INGEN skrek när dom dök upp! :D)

Nåja. Nog om det... I helgen ska jag hem till Luleå igen! :D GUUUD vad jag längtar, har gått omkring och varit så nostalgisk de senaste veckorna, så nog ska det bli skönt alltid! Dock stannar jag bara från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag, men så är det. Det kommer inte att bli någon långhelg nu på ett tag, och sedan blir det för nära jul... Jaja, jag får träffa familjen - och förhoppningsvis de vänner som fortfarande bor i Luleå ;). Moas Boy lär jag ju också få träffa, så det blir spännande! Oj vad jag längtar!

Men för att kunna njuta optimalt av att vara där måste jag gå och plugga nu. Jag hade tänkt plugga bort hela case 12, så att jag slipper ta med The Cell, Medical Biochemistry ELLER ens Föreläsningsanteckningarna! Om jag hinner det förtjänar jag en applåd, och en lugn helg! Ohyes... Men för att göra det så måste jag verkligen gå nu. TJING!

Aoooooooo!

De senaste dagarna har BARA varit plugg. Och de minuter (timmar? ;)) jag inte pluggat har jag pratat i telefon, sovit, och sett på gamla bilder. Fy SATAN säger jag bara, FY SATAN!! Nostalgitrippar hit och dit. Thailand, Abisko, 2005 (?!), gymnasiet, LULEÅ, BERGNÄSET, BAIK, FAMILJEN, VÄNNERNA?!?!?!?!?!?!?! Har typ suttit och smålett, skrattat ihjäl mig, och såklart fällt en tår över gångna tider. När man tänker på hur mycket som har förändrats på två år är det helt sjukt. Vänner har åkt iväg, vänner har skaffat barn, vänner på universitetet, JAG på universitetet, Stoffer och Jag i samma stad, tillsammans? Skaffat nya vänner, halvt tappat kontakten med andra, fått bättre kontakt med familjen, men samtidigt flyttat ifrån dom...

Är det det här som kallas att växa upp?

Nåväl. För att jag nu varit så duktig och absolut bara har att lära in alla smådetaljer jag hela tiden glömmer ska jag fylla i en lista som jag snott av Caroline Nilsson.

Senaste:
1. Meningen du sa?:
Men gumman, varför försöker du vrida nacken ur led? (till Grållan ;))
2. Personen du pratade med?: Grållan? Annars Pappi <3
3. Du fick sms av?: Stoffer
4. Du kramade?: Stoffer

Idag:
5. Kläder?:
Så slöa som möjligt, det är duggaplugg!
6. Bättre än igår?: Jag kan mer än igår...?

Imorgon:
7. Är det:
Casegenomgång och Fredag
8. Planer: Plugga plugga plugga, sov sov sov!

Favorit:
10. Nummer?:
2, 4, 12, 14.
11. Färg?: Röd
12. Årstid?: Sommar

Frågor och svar:
13. Saknar du någon?:
Japp, vännerna och familjen.
14. Humör för tillfället?: TRÖTT. Och nostalgisk.
15. Det första du gjorde i morse?: Snoozade en timma...
16. Vad åt du sist?: Middag. En superfenomenalmacka med kalkon och gurka.
17. Vad irriterar du dig på?: En fähund.
19. Vem tänker du på just nu?: Familjen...
20. Tror du att personen tänker på dig med?: Just nu, nej, pappi ser på hockey, liza vid datorn, anna tränar förmodligen och mammi är utomlands och föreläser... Men annars så ;)...
21. Vart reste du sist?: Södertälje, men annars till Universitet och ÅC...
22. Vad gjorde du igår kväll?: Pluggade och pratade med Mois i telefon.
23. Liknar du din mamma eller pappa?: Haha jag vet inte, förmodligen =]
24. Ler du ofta?: Nåjooo...
25. Välj en (kärlek, skönhet, kreativitet): Kärlek
26. Önskar du dig något när du ser en fallande stjärna?: Självklart!
27. I vems säng sov du i natt?: Min egen
28. Vilken färg har din tröja?: Gröön

Sorg:
29. Har du någonsin gråtit tills tårarna tagit slut?:
Japp
30. Har du någonsin gråtit dig till sömns?: Japp
31. Gråter du när du skadar dig?: Näpp, jag blir så förvånad att jag inte hinner :P

Lycka:
32. Är du en glad person?:
Jajomän, om en en smula lättstressad
33. Vad gör dig glad?: Familjen, Stoffer, vänner...
34. Önskar du att du var lyckligare?: Bortskämt nog ja.
36. Kan musik göra dig glad?: Ja!

Kärlek:
37. Har någon annan än din familj sagt "jag älskar dig"?:
Ja
38. Har du någonsin sagt "jag älskar dig" och menat det?: Ja
39. Har du en flick/pojkvän?: ja :)
40. Är du nöjd med det?: Ja!
41. Är du kär?: Japp!

Hat:
41. Vem hatar du verkligen?:
Ingen
42. Har du någonsin gjort en hat-lista?: Haha nej
43. Är du en mobbare?: Nej inte det! Mobbad har man vart, men aldrig mobbare...
44. Har du varit så arg på någon/något så du börjat gråta?: Ja, börjar frekvent att gråta när jag blir riktigt förbannad...
45. Har du blivit sviken någon gång?: Japp

Skolan:
46. Gillar du skolan?:
Gillar? ÄÄÄLSKAR.
48. Värsta ämne?: Just nu? DNA..
49. Har du spytt i skolan nån gång?: Japp.
50. Är skolmaten god?: Åhja, jag saknar den...



Tja, nu när jag har ägnat mig åt verklighetsflykt i säkert fem-tio minuter är det dags att plugga lite. Kanske att jag hinner göra någonting annat ikväll? Se ett sailormoonavsnitt, eller kanske läsa något kapitel? =) Den som lever får se!

Hoppas att alla har det bra.. <3

Förresten, det är mycket roligare att skriva blogg när man får någon kommentar någon gång ibland! ;)


Snart Dugga 2!

Helvete vad fort tiden går! Det känns som det var nyss som en hel vecka gick åt till duggaplugg (och det obligatoriska spindelharpan mellan varven), och nu är det dags igen... HUJEDAMIG! Det känns som att allt gått in genom ena örat och ut genom andra... Men i slutändan ska det nog gå bra, för jag vet att om det inte gör det så kommer jag strypa mig själv - slutsats = det är bättre att plugga järnet den här veckan och överleva resultatet, än att inte göra det.

Det är nog inte så svårt egentligen, det är bara mycket detaljer. Eller vem fan kan säga vad TFIIF gör? Någon som vet vad det är? Jag kan berätta för er att det är en generell transkriptionsfaktor? Nähä? Ingår i PIC-komplexet? Nähä inte då heller? Tja, då kan ni ju alltid kolla upp det om ni känner för lite onödig kunskap, haha! Dock är jag sååå tacksam till herr Lui, som gjort att ena avsnittet endast behöver repeteras in tills det sitter. Sven är på god väg han också, det här avsnittet är också gudomligt skönt. (Kanske eftersom att caset bara är diskussion, inte detektivarbete?).

Anledningen till att jag sitter här istället för att plugga är att jag har fastnat på ett ord. Topologi? Sökning på internet säger typ att det har att göra med matte, men TOPOLOGI HOS MEMBRANPROTEINER?! Gaaah... Och när jag kommer på det ordet kommer den frågan att vara jättelätt, det vet jag. Men just nu vill jag bara kasta boken i golvet och skrika lite =)... Verkar dock vara den allmänna känslan i klassen just nu, men till helgen ska vi sitta tillsammans på UB och nöta nöta nöta nöta. Förmodligen fre-lö, och så repetition hemma själv på söndag. Det låter väl ASBRA! Fy tusan, nästa vecka vill jag inte göra mer än att slappa. Dock lär det inte bli så, för då ska jag ta igen träningen jag missar den här veckan (om du vill få över 60 % bör du skära ner på träningen och plugga mer...)... Men tänker inte missa ALLA träningar, no sir, två gånger till gymmet och en badmintontimme borde jag väl klara? Ohyes det tänker jag.


Nä nu ska jag lusläsa cellen efter ordet topologi, så återkommer om ett par år =). HA DET GÖTT!

Potatisar eller jägare?

Innan jag skriver någonting annat, ett meddelande till Madde: ååååh jag vill också kunna läsa din blogg =(...

Det är frågan när det kommer till småkissarna... Blondie som sover i soffan = potatis. Grållan som sover i soffan = kines. Blondie som jagar linsförpackningen = Mycket Duktig Jägare. Grållan som jagar linsförpackningen = Mycket Klumpig Jägare.

Så, nu kanske jag svamlat av mig lite? Eller vem vet? Jag kanske fortsätter svamla. Om inte annat så tar det ju tid från mina oskrivna förlängda anteckningar. Jag har ju världens bästa upplägg för Tenta-P, om jag bara tar tag i det (Y). Iofs har jag redan gjort grovjobbet på det jag kunnat, så det borde inte ta så lång tid. (Btw, Grållan som försöker sno mina kalkonsmörgåsar = Inte Smidig) Eller vad tror vi? Det beror väl lite på hur koncentrerad jag kan vara också. (Återigen, Grållan som försöker sno mina kalkonsmörgåsar = INTE SMIDIG!!!).

Det är ganska svårt att koncentrera sig när man har två katter som försöker samarbeta för att stjäla kalkonen.

Annars är livet helt okej, faktiskt ruskigt bra ibland. Har börjat ta tag i min urusla kondition, varit till Willys (att spara pengar och ändå få oerhört mycket mat gör mig varm i hjärtat ;)), kommit igenom halva cellenkursen, och förstår det mesta! (=O), och har världens bästa pojkvän <3. Dessutom har jag ju världens bästa familj, så vem skulle inte vara glad liksom? Om det inte skulle vara för att det är så tidiga mornar just nu skulle jag vara väldigt glad =). Men that's life!

Annars då? Tja, jag tränar, går till skolan, ser Sailor Moon (igen :D), umgås med Stoffer, katterna, Casegruppen, Klassen osv osv osv osv... Dagarna är relativt fulla, och när kvällen kommer däckar jag oftast runt elva-tolv... Men jag trivs ändå, ain't that something?

Blondie som smyger på Grållan = Smidigheten Personifierad!
Grållan som försöker smyga på Blondie = Fail!

Haha. Nä nu ska jag ta tag i min kalkonsmörgås, och mitt plugg såklart ;)

TJING!

Nu ska vi ut på Tigerjakt!

Tja, så var man hemma i Umeå igen. Tyvärr oerhört ruskigt, blåsigt, kallt och rått ute, men det känns ändå som hemma! Sitter för ögonblicket i soffan, med två ursöta kattdamer (säger jag flickor blir de ledsna i ögat ;)), och väntar på att klockan ska slå kvart över så att jag kan laga middag... Sedan blir det fysträning på IKSU (tack vare lite grupptryck från Johanna och Alexandra), och därefter plugg för hela slanten! (möjligtvis med lite avbrott för Sailor Moon ;)). Annars sker inte så mycket i mitt liv. Varit på föreläsning idag, Kolesterol, så det är vad kvällens plugg handlar om (det eller membraner jag har inte riktigt bestämt mig än...). Men pluggandet går bra, det är åtminstone hyfsat intressant nu (jämfört med DNAts byggstenar... BUWÄÄÄH), så jag pluggar på... Annars... Tjaa... Fortfarande förkyld, vilket är rätt jobbigt, verkar inte vilja försvinna. Måste handla och fixa och massa härhemma, vilket också känns lite tidskrävande... Men ska väl ändå ut till Ersboda till helgen, så då kan jag ju handla på Willys! (Y)

Hmm... Nu står Blondie på huvudet och sover? Ja se katter... Och Grållan drömmer, tydligen är hon bättre jägare där än i verkliga livet... ;) <3 Ja, hur överlevde vi innan vi skaffade katter?

Nä, nu ska jag läsa lite om lipider i cellmembranet! PS, PC, PF, Varför inte? Woohoo...

Härrå =)

Read and WEEEEEEP!!!! ;D

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/internationell/spanien/zlatan/article6039751.ab

Ojdå, vem har haft rätt? =)


....Nöjd...

(ja, uppdatering kommer förmodligen måndag kväll, när jag kommit hem till Umeå ;))

Lite allt möjligt

1. http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article5961037.ab Bland det starkaste jag hört om. Jag blir helt tårögd och varm i hjärtat när jag ser sådant här... När BARN kan göra sådant som vuxna aldrig klarat/kommer klara av... <3 Liv, du är bäst!

Jag har försökt skriva ett inlägg i ungefär en halvtimma nu, så jag ger officiellt upp. Det är oerhört många tankar som snurrar i huvudet, och jag försöker komma underfund med så oerhört mycket... Sedär, där gick en till kvart medans jag bara stirrade ut i tomma intet och försökte komma på hur jag ska formulera det. Det kanske skulle vara en bra idé att skaffa dagbok igen?

Nåväl, lillgrållan ligger i knät på mig nu igen... sötnosen...

Förresten som en liten update - klarade duggan :P Nu är det bara en dugga och en tenta kvar på cellen! Weeho..


Just to be free like other girls...

Shit, det var ett tag sedan jag skrev någonting här, och nu väljer jag att ta tag i det - lite i varje fall.. Dagen före Dugga nr 1! Men det känns bra inför den faktiskt, känner att jag har sådan koll att det bara behövs någon liten påminnelse för detaljerna... Känns dessutom som att jag behöver en liten paus från nötandet, nött ungefär 6 timmar per dag sedan i torsdags... (Dessutom sitter Grållan på mitt anteckningsblock, så det är TOTALT omöjligt att plugga för ögonblicket ;)) I go all over the top! Det jävliga är att det jag egentligen lärde mig lärde jag mig igår, när poletten väl föll ner... Är det inte typiskt? =)

Nåväl, trivs bra här i Umeå, trivs i skolan, med klasskamraterna, lägenheten, området, IKSU, rummet... Tja... Trivs väl praktiskt taget med allt, förutom att jag fortfarande saknar familjen, vännerna, till och med arbetet litegrann ;) (fast mest arbetskamraterna!). Det känns i varje fall som att jag har hittat rätt, vilket är skönt. Det hade verkligen SUGIT att komma ända hit bara för att upptäcka att det inte är någonting för mig. Man vet att man har hittat rätt när man till och med tycker att inhibitoriska enzymer och Gibbs fria energi intressant. Haha... Finns så många insider jokes om de inhibitoriska effektorerna, för finns många inhibitoriska faktorer när vi väl sätter oss ner för att plugga =) Exempel på inhibitoriska effektor: Facebook. Fast om [S] (inlärningsmängden) blir alldeles för hög så sätter sig enzymets omsättningshastighet över Facebooks inhibitoriska kapacitet. Mao, Km sänks, men Kcat är densamma...

Oj vad jag är tråkig... ;)

Nåväl, det har varit en hel del förfrågningar om bilder på katterna =) Har lagt upp ett par på facebook, men här kommer ett par till (och några som Aldrig Tidigare Visats) håll tillgodo! =))

~Grållan vill inte att jag ska plugga mer, nu räcker det ;)


~Är inte jag intressantare än det här? =( By Blondie ;)


~Gummorna på Stolle


~Lätt bästa bilden på Blondie! Så nöjd ^^


~Samma dag som dom kom =)

Sista bilden för idag!


~Bara för att ni ska inse hur oerhört små dom är! =)

Nä, nu ska jag gå tillbaka och plugga, enjoy the pics... Och önska mig lycka till på duggan iomrgon ^^'



I wanna be like other girls
Climb up a tree like other girls can
Just to be free like other girls
Get to be

To slouch when i sit
To eat a whole cake
Feel the sun on my feet

Get dirty
Act silly
Be anything i want to be
To dance around
In my underwear

To run really fast
To get rid of this fan
To eat a whole cake
Get crazy
With frosting
~Mulan II, I wanna be like other girls

Katter, förvandling 0 - T1, Umeå

Så, som de flesta som läser den här bloggen redan vet har vi nu blivit med katter =) Två underbara kattungedamer, so fortfarande inte har några namn, men som båda är bedårande söta! Vi hämtade dem från en bondgård (eller någonting liknande ;)) ungefär 1 timmas bussfärd från Umeå, och inte ens bussfärden var något problem (sen ska vi inte prata om promenaden hem...)... De är precis så lugna, snälla, mysiga, söta, busiga och vackra som man kan tänka sig =) (Slipsen och Lars, ni behöver inte bli avundsjuka, ni har båda speciella platser i mitt hjärta <3). De har levt hela sitt liv utomhus fram tills i förrgår, men är redan rumsrena (har inte hänt en enda olycka?!), trygga, lugna och keliga. Deras pälsar känns nästan som dun, något mellanting mellan slipsens silkeslena och lars lite mer fluffiga päls... Så vet ni som hälsat på därhemma hur pälsarna känns =)... Nåja... De har gjort lägenheten till ett hem, tomrummet som fanns här har krympt oerhört mycket! småkatterna... <3

Igår var insparkssittningen => vilken förvandlade oss nollor till T1or. Vemodigt, småtråkigt, spännande, roligt och skrämmande på samma gång. Nu är vi "verkliga" läkarstudenter!! =) Tänkte inte skriva så mycket om det, det var oerhört roligt i varje fall.

Umeå blir mindre för varje dag som går! Nu har vi varit runt lite mer här, och börjar hitta.


Eeeh... Skriver mer någon annan gång, nu började Superstars på trean...

RSS 2.0